Förenklat kan man kalla det tomhetens estetik. Begreppet återfinns i Haikun, pausen mellan orden, i den tomma ytan i tuschteckningen, stillheten i en Butohdans. Tystnaden mellan två toner.
Ma berättar alltså både om tid och om rum. Ma berättar om utrymmet mellan de förtätade materialen.